Glimtar ur Grönbos historia

Efter Stig Jansson, Grönbo
Monterat och bearbetat av Bo Bäckman


Gravkullen

Grönbohögen är Örebro läns 10:e grav i storlek. Kullen är en kungagrav från 800-talet.

Enligt sägnen är den till minne av en kung som dog under jakt här. P g a värmen som var kunde hans lik inte fraktas hem. Han brändes vid Grönbosjön. Kullen gjordes för att visa vilken mäktig man han varit.

Grönbohögen har också kallats dansbanekullen. Man hade nämligen midsommardansen här förr.

Sundbobruk

Äldsta skolan låg här, se bildtext skolan.

 

Närmast bor idag Larssons, Norrgården och bortom Anderssons.

Sundbobruk

Är den bäst bevarade smedjeruinen efter Sverkestaån. Smedjan drevs mellan 1614 och 1889. Sundbobruk hade en omsättning på 32 000 kronor och levererade 225 skeppspund (162,5 kilo) färdigt järn per år.

Största ägaren under 17-1800 talet var släkten Watz som ägde Grönbo bruk. Watz sålde Sundbobruk till Christian Heikenskiöld år 1800. Heikenskiöld fick betala 2 333 riksdaler och 33 skilling för bruket.

Under de sista åren smedjan brukades drevs den av smederna själva. Den gick dock i konkurs 1889.



Kulturmiljön vid Sundbo bruk består av ruinerna från en hammarsmedja
med anor från 1600-talet samt de intilliggande byggnaderna.
Närheten till Sverkesta ån med lämningar från flottningsepoken förstärker
natur och kulturvärdena på platsen. I Lindesbergs kommun har funnits ett 50-tal hammarsmedjor varav ruinen vid Sundbo är den bäst bevarade. Produktionen av stångjärn har haft stor betydelse, inte bara för regionens näringsekonomiska utveckling, utan har även spelat en betydande roll i svensk ekonomi. Hammarsmedsruinen i Sundbo står som en representant för alla dessa produktionsenheter och ruinens symbolvärde är högt.




Övriga byggnader har troligtvis varit arbetarbostäder åt anställda inom skogsnäringen och har sitt ursprung i 1800-talet. Resterna efter hammarsmedjan är fornminne och står under länsstyrelsens överinseende. Miljön runt smedjan ger en lämplig inramning åt fornminnet och får inte förvanskas. Foto Lars Hagström


Herrgården

Jöns Engilson lät bygga herrgården 1622 då även Grönbo bruk bildades.
Herrgården har haft många ägare, men släkten Watz är den som haft den i sin äga under längst period, 150 år.



Fredrik Watz var grunden till den lilla kyrkan vid herrgården. Denna har funnits i drygt 200 år. Gudstjänstordningen är idag densamma som beslutades år 1897.

Herrgården var i privat ägo till 1892 då Domänverket köpte den. Fram till 1903 hade man skogshögskola med jägmästarutbildning här. Domänverket sålde 1984.




Kalkugnen

Grönbo bruks kalkugn var i bruk ända till slutet av 1800-talet.

Senare fanns här en dansbana. På 1920-talet brukade ”Fiskar-Evert” sitta på ett par bräder uppe i en kluven björk och spela upp till dans på sitt dragspel.

Stallen

Stallen byggdes år 1742 och hörde till herrgården. De ägs idag av Sveaskog, f d Domänverket.

Koleraboden

Denna stod tidigare närmare vägen och var kolerarökeri. Under koleraepedemierna fick vägfarande gå in i boden och ”rökas” mot smittan. 1856 gick sista koleraepidemin men den nådde inte Grönbo. Spannarboda var närmaste drabbade ort

Kolerabodens övervåning var drängstuga, där drängarna till Grönbo gård bodde. Grönbo gård hade på den tiden en ladugård som inrymde c a 90 kor.

Tullen

Det ursprungliga huset stod något längre norrut.

Namnet kommer sig av att man fick betala 2 öre tull för att passera bron. Det sägs dock att snåla bönder gav sig ut på farliga isar med häst och vagn för att slippa denna utgift åtminstone på vintern.

Nuvarande stuga vid Tullen är från 1892 och är en backstuga som flyttats från sjöfallet.

Skolan

I Sundbobruk låg Grönbo första skola. Den användes från mitten av 1800-talet till 1923. År 1900 betalade Ramsbergs kommun 50 kr till Domänverket i hyra för skollokalen. Från 1923 – 1935, då kapellet byggdes, användes skollokalen av Pingstvännerna.








År 1923 byggdes nytt skolhus och detta var i bruk till 1960. Denna byggnad brann ner 1973 och på dess tomt finns nu nybyggd villa.


Sedan dess går eleverna i Pilkrogs skola, som blev friskola år 2005.


Affären

Kooperativa förbundet öppnade första affären i Grönbo. Denna var inbyggd i f d sädesmagasinet vid Grönbo gård.

Sista föreståndaren, Tombak, drev ( möjligen p g a sin passion för kortspel) affären i konkurs.

C O Karlsson öppnade då affär i den s k bastun. Denna brann dock 1947 och man flyttade tillfälligtvis till slakteriet.

!948 byggdes ”affären”. John Lindström från Köping stod som byggmästare. Den relativt stora och djupa grunden grävdes ut för hand. Affären drevs till början på 1980. Såldes 1984.

Sågen



Är byggd på gammal smedjegrund. Den byggdes vid sekelskiftet och var i bruk till 1956.

 

Sv Riksantikvarie Ämbetets material.

Bygdegården

Byggdes ursprungligen åt de ryska flyktingar som under 1940-talet bodde i läger vid Krampen. Den användes som biograf och innehöll då ingen bostad. Under krigsåren 39-40 användes lokalen, som då var uppsatt vid Krampen station, till filmlokal för deserterande ryssar. Ryssama uppges ha varit omkrig 300 st. De bodde i flera baracker och arbetade med vägbyggen i traktema runt omkring. En väg har fått sitt namn av ryssama " Ryssvägen". Vid vägkanten på den västra sida finns hammaren och skäran inbyggd i en sten. Filip Karis i näverkärret berättar att han såg sin första film i Krampen. Persontågen gick då så tätt att man kunde kliva på ett tåg i näverkärret och åka till Krampen. När filmen var slut var det bara att kliva på ett södergående tåg så var man hemma om några minuter. Det berättas också att cykelhandlama gjorde goda affärer för många kunde inte åka cykel, utan fick lära sig cykia under sin vistelse här. Tomgrens affär i Uttersberg sålde mest hårvatten i Sverige, för tillgång på starka drycker var minimal. En uppgörelse med svenska regeringen och ryssama kom till stånd och över en natt fick alla lämna landet. Det påstås att ingen överlevde sedan de kom på rysk mark. Barackerna kom att stå öde och ryska ambassaden bestämde att skänka filmlokalen till Grönbo revir, som har varit så hyggliga att upplåta sin mark åt ryssama.

Lokalen skänktes till Domänverket och invigdes 1946 till samlingslokal. Allting har en historia även vår bygdegård. Lokalen flyttades då från Krampen till Grönbo året var 1946, byggmästaren Helge Lindholm Spannarboda byggde på en vaktmästarbostad på lokalen i södra delen. Första vaktmästama var Iris och Harald Häger "en äldre bror till Hans Häger" sedan flyttade Hanna och Sven Johansson in. Därefter Ingrid och Sivert Karisson, sista paret var Valborg och Karl Persson som bodde i bostaden. Grönbo samlingslokal var namnet ända framtill 1984, då den övergick till bygdegård och samtidigt blev Grönbo bygdegårdsförening medlem i bygdegårdamas riksförbund. Vad användes lokalen till från början? Jo, det var två föreningar som dominerade. Grönbo arbetarkommun avdelning 177 skogsarbetarförbundet. Det var föreningsmöten varje månad, fester, dans med paketaktion, julfester, och så hade reviret vissa sammankomster där. Bio var det ocksa. En biografägare från Arboga kom med sin A-Ford och förevisade dåtidens populära filmer, personligen såg jag min första film i Grönbo. Biblioteksfilial fanns också under många år. Någon teater föreställning förekom också. Rockhammars amatörena kom pa besök. År 1984 ville Grönbo revir att Grönbo IF skulle överta lokalen så blev icke fallet utan istället bildades Grönbo bygdegårdsförening. ordförande var Britt Haglund under många år 1984-91 sedan Göran Bergkvist 1992 därefter Stig Jansson 1993-95. Åren 1996-2002 var åter Britt Haglund ordförande. Vid årsmotet 2003 valdes Joakim Wessman till ordförande.



Grönbo bygdegårdsförening köpte byggnaden av Assidomän 1997. År 2000 på hösten påbörjades en stor renovering och utbyggnad av bygdegården. Bygdegården invigdes den 22 September år 2001. 20 årsjubileum firades 4 September 2004.

Öa

Sundbotorp är bland de äldsta släktgårdarna i trakten. Den är från 1590-talet och var i samma släkt 385 år. Såldes 1985.







Dansarekullen sedd från andra hållet